Mellerudskaninen

Uppdaterad: 2020-02-04

Mina avelsmål

Det som för mig är viktiga egenskaper hos rasen är att den ska vara lättfödd, härdig, ha god fertilitet och vara lätthanterlig. Rasen ska inte behöva tillskott i form av kraftfoder utan kunna leva utmärkt på enbart stråfoder. Mina utfodras i stort sett uteslutande med hö och grönfoder (samt emellanåt äppelskrutt och grönsaksrester från hushållet) och kan de inte hålla hullet på det så behålls inte de individerna i avelsarbetet. De ska ha god sjukdomsresistens, vara villiga att para sig, få välvuxna ungar i sina kullar (kullstorlek bryr jag mig mindre om) och uppvisa goda modersegenskaper. Jag försöker lägga lite extra fokus på en högre könsdrift/parningsvilja hos både honor och hanar, då jag upplever att rasen är mer betydligt mer svårparad än gotlandskaninen. Med lätthanterliga syftar jag på att de ska vara nyfikna och trevliga utan att uppvisa aggressivitet eller onaturlig rädsla. Jag har inget krav på att de ska vara keliga men de ska utan protester kunna bli hanterade. 

 

Edith i Sjöskogen

Mellerudskaninen är en rest av den gamla svenska lantraskaninen. Den fanns i en besättning hos en äldre dövstum dam vid namn Edith Johansson. Fru Johansson bodde nära Mellerud i Dalsland, från vilket rasen har fått sitt namn. I oktober 2001 gjordes ett första besök hos "Edith i Sjöskogen" sedan Föreningen Gotlandskaninen blivit uppmärksammad på att damen höll en intressant grupp kaniner (i ganska dåligt skick) av äldre härstamning. Djuren har sedan 1937 funnits i Mellerud då Ediths familj flyttade dit från Stora Grimön i Vänern. Den enda kända inkorsningen av djur utifrån är från 1968. Då togs två svart-vit brokiga djur, en hona och en hane, in i besättningen. Djurantalet i har tidigare legat kring 15-20 individer men minskade under de sista åren drastiskt då hon inte längre slaktade själv. I omgångar fick föreningen tillgång till fyra djur (två hanar och två honor, som med största sannolikhet var nära släkt). Ytterligare några avelsdjur tillkom under 2007 då kvarvarande djur köptes ut från ursprungsbesättningen. Alla mellerudskaniner härstammar från dessa ursprungsdjur. Under de år som förökningsarbetet pågått har inga inavelsrelaterade störningar såsom nedsatt fertilitet, missbildningar, dåligt temperament, små kullar eller dålig tillväxt rapporterats. I slutet av oktober 2011 godkände Jordbruksverket avelsplanen för mellerudskanin som Föreningen Gotlandskaninens presenterat och därmed blev mellerudskaninen officiellt en svensk husdjursras. Mellerudskaninen är klassad som akut utrotningshotad

 

Kort om rasen

Mellerudskaninen liknar mycket gotlandskaninen i storlek och form med kort päls och stående öron, men är något mindre med en vuxenvikt kring 3-3,5 kg. Huvudformen skiljer sig även då mellerudarna oftast inte har ett lika trekantigt huvud som gotlandskaninen. Mellerudskaninen saknar gotlandskaninens stora färgvariation då den endast förekommer som svart/vit holländartecknad och vit rödögd (albino). På de gamla bilder som Edith flitigt tagit på sina kaniner kan man se att det tidigare fanns fler färger t.ex. brun/gul holländartecknade men dessa syns inte längre till. Till temperamentet är mellerudskaninen snäll och har ett lugnare temperament än gotlandskaninen och passar därför mycket bra som kelkaniner. Rasen har goda modersegenskaper och får normalt något mindre ungar per kull (fyra till sex) i jämförelse med gotlandskaninen.

Mellerudskaniner i genbank

En genbank har som mål tillsammans med Föreningen Gotlandskaninen att bedriva bevarandeavel av rasen. En genbanks uppgift är således att bevara alla arvsanlag hos rasen för framtiden. Med bevarandeavel får det inte ske selektiv avel på yttre egenskaper som exempelvis förädling av färger eller slaktvikt, utan fokus ska ligga på dess inre egenskaper såsom klimatisk härdighet, goda modersinstinkter, friska djur, god näringsomvandling och lynne. Detta är betydligt viktigare än ett särskilt utseende. Man får givetvis inte heller korsa in andra raser eller andra mellerudskaniner utan genbanksintyg.

 

Mellerudskaninens totala genbank består av flera genbanksbesättningar och att ha en genbanksbesättning är därför en mycket viktig insats i bevarandearbetet. Tveka därför inte att ansöka om genbank. Att vara genbanksbesättning är vare sig svårt eller besvärligt och fler behövs för bevarandet av denna underbara lantras. För att komma igång krävs först att du skaffar dig djur med genbanksintyg och sedan ansöker om att bli en genbanksbesättning, kontakta föreningens genbanksansvariga om detta. Du som uppfödare sluter då ett genbankskontrakt med föreningen. Du åtar sig då att avla och föda upp kaninerna enligt föreningens regler. Avkommor registreras med hjälp av ett genbanksintyg som uppfödaren utfärdar. Både modern och fadern måste vara registrerade genbanksdjur. En kopia på genbanksintyget sänds till föreningen, som registrerar kaninen i mellerudskaninregistret. Med hjälp av dessa register kan varje enskild kanins härstamning tillbaka till ursprungsdjuren spåras.

Genom att bli medlem i föreningen får du tillgång till djurregistret genom föreningens hemsida samt föreningens tidning Koharen som skickas ut några gånger per år. Där får du bland annat information om vilka genbanksbesättningar som redan finns och som du kan kontakta för att få tag på genbanksdjur, och annat läsvärt innehåll. I djurregistret finns alla registrerade mellerudskaniner (och gotlandskaniner) samlade och viktig information om varje enskilt djur. Arbetet med att hålla genbank handlar sedan om att hålla ordning på vilka djur man parar med varandra och att man skriver genbanksintyg på djur som ska bli avelsdjur. En gång om året rapporteras årets händelser på en särskild blankett (årsrapporten) in till den genbanksansvarige och kopior på genbanksintyg ska skickas in. Som genbanksbesättning får man sedan ett årligt bidrag om man vid årsredovisningen kan redovisa för minst en hona och en hane samt minst en kull det året.

Daworo

 2015 - 2021 © Alexandra Sveen / Daworo.se 

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now