Sidan är under uppbyggnad

Svenska lantraser sedan 2017

Gotlandskaniner

Gotlandskaninerna var dom som flyttade in först efter att vi flyttade till huset och den som hamnade allra närmast hjärtat var hanen Dammbrostugans Arne G1322-1714, eller Rubeus som jag kallade honom. Tyvärr har jag inga ättlingar kvar från honom längre. När jag började med kaninerna var gotlandskaninerna i fokus och dom andra raserna var hobbyn vid sidan av. Men ju mer jag fastnade för utställningar, desto mer skiftades fokuset. Numera har jag en liten avelstrio med två honor och en hane bara för bevarandeavel. Rasen har ett underbart lynne och det gör att jag inte vill släppa dom helt.

Mellerudskaniner 2017-2023

Jag var genbank för mellerudskaniner parallellt med gotlandskaninerna under ett flertal år men jag hade en helt vansinnig otur med rasen att jag till slut valde att lägga ner. Det var allt från plötsliga dödsfall till benbrott. Men det är en gudomligt trevlig ras som är i desperat behov av fler genbanker så det är inte omöjligt att jag tar mod till mig och startar upp igen i framtiden.

Fransk vädur sedan 2017

Sallander och schwarzgrannen (2017 - 2021)

De färger jag fastnade mest för hos rasen från början var sallander och schwarzgrannen, och det var dom jag valde att rikta in mig på. Under 2017-2018 fanns det knappt schwarzgrannen med stamtavla i Sverige och inga sallander. Jag lyckades få tag på en trevlig hane som var schwarzgrannen i Göteborg som hade importerats från Danmark, och så köpte jag en madagaskar manteltecknad hona här i Stockholm. Året därefter importerade jag en jättefin sallanderhane ifrån Danmark (som tyvärr senare visade sig bära på glaukom).

Under åren som gick importerade jag flera djur men tyvärr fick jag in en hel del låga vikter och taskig tillväxt överlag med både sallander och schwarzgrannen. Jag valde att börja avveckla dom färgerna till slut då det var svårt att hitta avelsdjur med bra vikter och av linjer som inte härstammade ifrån de linjerna som jag fått in sjukdomar ifrån. Min sista sallander jag hade var Muffin (Daworo I Solemnly Swear That I Am Up To No Good 94 p), en manteltecknad sallander.

Vit rödögd (från 2018)

Under 2018 råkade jag av en slump få syn på en vit rödögd i Danmark som jag genast blev kär i, både individen och färgen som jag inte ens visste fanns hos rasen. Den första vita rödögda jag importerade var Rufus, en hane med fantastisk typ och rasprägel men som dessvärre bara vägde 5 kg som vuxen. Ännu mer bedrövligt var att jag efter 2 år upptäckte att han var bettfelsbärare.

Han var en av byggstenarna som lade grunden till mitt färgprojekt för rysstecknade frassar och det krävdes otroligt mycket avelsarbete för att lista ut vilka av hans ättlingar som var fria respektive bärare av bettfel. Åren därpå importerade jag flera djur ifrån Danmark för att få in nytt blod till aveln för vit rödögd. Jag importerade totalt tre vita rödögda och tre som kunde vara anlagsbärare för anlaget. Två utav de potentiella anlagsbärarna visade sig inte bära på vit rödögd och en var bärare, dessvärre visade sig alla dessa även vara enfärgade järn (järnhavana och järnegern).

Efter att mina ryssefrassar blev godkända fasades vit rödögd sakta ut från aveln även om dom fortsatte att dyka upp i kullarna under en längre period.

Rysstecknade (från 2022 med stamtavla)

Rysstecknade kaniner är i mina ögon de vackraste som finns. Eftersom det inte fanns rysstecknade frassar med vare sig stamtavla eller HB i Sverige när jag började med rasen så tog jag saken i egna händer och började mitt långvariga projekt att avla fram egna! Första kullen till färgprojektet föddes 2018 och det såg såklart inte alls ut som franska vädurar men för varje generation som gick blev de mer och mer rastypiska.

Under 2021 fick jag fram en rysstecknad svart hane vid namn Daworo Liquid Luck som var tillräckligt rastypisk för att få prova lyckan på utställning och han lyckades släpa sig igenom med förskräckliga 87,5 poäng men det var tillräckligt för att kunna söka dispens och få honom upptagen i stamboken. Sedan under 2022 fick jag min första kull "ryssefrassar" med stamtavla, 7 födda och 5 stycken var rysstecknade. Alla stannade för utvärdering.

I från den kullen härstammar alla mina linjer av ryssefrassar idag och den som gjort störst avtramp är hanen Daworo Merlin's Beard 93 p. (född 2023) som har lämnat två väldigt fina döttrar: Daworo Emilia Plater (havana) som är ställd med flera 94,5 p. och Daworo Eximia (svart) som är ställd med både 95 p. och 94,5 p. 

Dvärgvädur sedan 2020

Rysstecknade, från 2020

Innan jag började föda upp dvärgvädur med stamtavla hade jag redan en rysstecknad svart dvärgvädur, Ulf 91 p, född 2018. Han var min startkloss för mitt färgprojekt för rysstecknade franska vädurar och som en liten maskot i kaningården. Han lånades ut för en kull till en dam som hade en rysstecknad svart hona (med stamtavla) och ca ett halvår senare fick jag förfrågan om jag inte ville ta över honan, hon hette Valentine's Abilene. När jag fick hem henne så började genast kugghjulen snurra om jag inte skulle ta att börja föda upp dvärgvädur med stamtavla, speciellt eftersom jag inte ens sett andra rysstecknade dvärgvädurar på utställningar tidigare. De få som hållit på med färgen verkade alla ha lagt ner. När den sista uppfödaren som jag kände till lade ner sin uppfödning fick jag köpa loss hennes sista hona, Dragongårdens Juni, och då hade jag två avelshonor att jobba vidare med.

​

Under 2020 föddes mina två första kullar med stamtavla (båda efter Juni) där jag behöll en hona, Daworo Mareep 91 p. Den honan var inte något praktexemplar men hon lämnade en fin dotter efter sig, Daworo Äspurr 93,5 p. Två år senare köpte jag dock tillbaka en hona som jag sålt efter Juni, Daworo Meloetta 91,5 p, som fick två kullar hos mig. Valentine's Abilene hann få två fina kullar varpå jag behöll en dotter, Daworo Fianto Duri 93,5 p. 

Under 2021 fick jag möjligheten att låna in en rysstecknad svart hane som jag sen fick köpa loss, Månljusets Jocke 94,5 p. Mina 3 startdjur finns alla bakåt någonstans i mina nuvarande linjer, men Jocke är nog den som gjort det tydligaste avtrycket i aveln. Genom åren har jag fått flera fina som blivit ställda med 94,5 p. inom både rysstecknad svart och rysstecknad blå.

Rexpälsade (från 2021)

Rexpäls har jag alltid gillat hos kaniner och när jag upptäckte att rexpäls även fanns hos dvärgvädur blev jag så klart intresserad. Det fanns massvis med uppfödare som födde upp rexpälsade kaniner med härstamningsbevis, men det var inte aktuellt för mig, och de få uppfödare med stamtavla jag hittade hade fel färger för min färginriktning så jag lade dom tankarna på vinden. Sedan av en slump fick jag se att en av uppfödarna faktiskt hade en kull med rexpälsade ungar där det fanns två vita rödögda hanar. På så vis flyttade MK's Samwell hit under 2020. Under 2021 föddes den första kullen med rexbärare hos mig och där sparades en rysstecknad svart hona (Daworo Äspurr 93,5 p). Året därpå föddes den första kullen med rexpälsade ungar genom återkorsning, varpå jag behöll den enda rexpälsade ungen som var en rysstecknad blå hona (Daworo Chocolate Frog 93 p).

​

Under slutet av 2024 fick jag för mig att jag skulle satsa på havana och svart i aveln och köpte in en rexpälsad hona i havana (Skiphopps Milla). Från 2025 jobbar jag för att skifta om aveln från blått mot havana och svart.

Zobel brun och blå (från 2022)

Under 2022 köpte jag in en zobel brun hane för att ha i aveln med mina rysstecknade för att förbättra teckningen och sen fylldes det på med en zobel blå hane (Idehultsgårdens Valdemar 94,5 p). Sen under början 2023 köpte jag in en zobel brun hane vid namn Orchidéas Grim, som faktiskt var en avkomma efter min första rysstecknade svarta dvärgvädur, Ulf. Sen under slutet av 2023 importerade jag en väldigt fin zobel brun hane ifrån Tyskland som heter Jörgen. Aveln tickade på under åren och jag har fått ett antal zoblar som är ställda både med 94,5 p. och med 95 p.

Lejonhuvad kanin från 2022

Viltfärger (2022-2024)

Under 2022 fick jag fick någon fix idé om att ta in någon ny ras i kaningården och det skulle vara en ras som var i behov av fler uppfödare. Av en slump fick jag upp ögonen för lejonhuvade kaniner. Det var riktigt svårt att hitta några kaniner med stamtavla till salu i Sverige så jag satte mig på en båt och åkte över till Finland och hämtade hem två honor, en viltblå åt mig själv (som fick namnet Daiquiri) och en rysstecknad blå åt Hagaryds kaningård. Vi hade pratat ihop oss innan och valde att ha samarbete med varandra.

Att hitta en hane åt våra honor blev en desto större utmaning men till slut lyckades vi få tag på en viltgrå hane, Borggårdens Mojito. På LU 2023 fick jag dessutom möjligheten att para Daiquiri med en viltbrun hane och i slutet av februari föddes första kullen. I slutet av 2023 fick Daiquiri en till kull, och denna gång med Mojje och ur den föddes Daworo Kaliash 95 p.

Rhön (från 2024)

I december 2023 var jag på Europautställningen i Leipzig, Tyskland, och där fick jag syn på lejonhuvade kaniner i färgen rhön som jag blev dökär i. Men det var inte lejon som stod på shoppinglistan, utan en californianhane och två dvärgvädurshanar, så jag köpte inte någon åt mig själv. Däremot köpte jag ett avelspar åt en kompis som var kvar i Sverige. Hon ville inte inrikta sig på färgen men ville ha nytt blod till sina egna linjer.

Men bussen hem hann knappt lämna Leipzig innan jag ångrade mig över att jag inte köpt några åt mig själv. Hemma i Sverige igen letade jag igenom den tjocka boken med tyska uppfödare efter någon som födde upp rhön och hade fått bra poäng på Europautställningen. Jag hittade en som jag kände mig nöjd med och fick därefter hjälp av en annan uppfödare att kommunicera tyska och fick på så vis i januari 2024 hem tre stycken lejon i rhön: en hane (Whiskey von Ute) och två honor (Kahlúa von Ute och Sangria von Ute). Kort därpå fick jag köpa loss hanen som jag tog med till Sverige från Leipzig (Hasse von Wolpert 95 p.) och efter det bestämde jag mig att satsa helhjärtat på rhön.

​Under början av 2025 bytte jag även kaniner med en dansk uppfödare, Stald Picnic, av svart/vit japantecknade som jag fått bekantskap med. Hon fick Whiskey och hem till mig flyttade tre honor och en hane; Picnic's Gurli, Picnic's Lærke (som jag släppte till Kungslunds Kaniner som ville haka på rhön-aveln), Picnic's Guld och Maaike (Nederlänsk import).

Dessvärre stötte jag på elände och problem tidigt i aveln med rhön-lejonen. Kahlua von Ute blev aldrig dräktig och det visade sig att hon hade världens cysta på ena äggstocken. Sen visade det sig att tyska importerna Hasse och Sangria bar på anlag för kluven penis (split penis) så jag fick ta bort alla avelsdjuren som hade koppling till dom. Kvar stod jag med två lejon - Picnic's Gurli och Maaike.  

Under 2026 fick jag hem lite nya avelsdjur att försöka börja upp avelsbasen på nytt med. En Nederlänsk import-hane (men som redan bodde i Sverige) och två av hans döttrar som var svart och gul/svart japantecknad, samt en viltgrå hona som bar på rätt anlag för att kunna lämna rhön, Solsidans Maja 94,5 p.

Californian från 2024

Californians är en ras som kommit och gått, och kommit igen, men det är nog från 2024 som det officiellt räknas som att jag föder upp rasen. Den första jag köpte var en svart hona som hette Viva och det var redan 2019. Hon hade en roll i mitt färgprojekt för rysstecknade franska vädurar. Sen 2022 köpte jag ett avelspar från Vivas uppfödare. Svarta hanen Tistel och havanahonan Akleja. Tistel blev det aldrig något vettigt av så kvar stod jag med Akleja utan hane.

Akleja hade ett ganska otrevligt lynne men helt magisk päls och fick därför åka med till LU både i Sunne 2023 och Köping 2024, och hon blev BIR båda gångerna. Slutligen i december 2023 när jag var på Europautställningen i Leipzig så fick jag äntligen hem en hane åt henne, Drummel 96 p. Ifrån deras kull 2025 behöll jag dottern Daworo Azula som hade samma fantastiska päls som Akleja, men med betydligt trevligare lynne. 

Inför 2026 är planen att försöka få hem ett till avelspar av californian i havana från Tyskland.

Cashmere vädur från 2026

Under hösten 2025 fick mitt äldsta barn börja ställa ut kaniner själv för att testa på, och eftersom han inte har egna fick han låna några av mina. Han tyckte det var roligt och ville gärna ha en egen ras att få ställa ut. Jag ville att han skulle ha en ras med ett milt lynne och lagom storlek (plus att jag älskar vädurar i alla dess former) så föreslog jag cashmere vädur. En ras som är lite utsatt och behöver fler uppfödare här i Norden. Det förslaget gick hem och med lite detektivarbete fick jag kontakt med uppfödaren av Ludentuss' i Finland som var otroligt hjälpsam med att lyckas ordna en avelstrio åt oss att börja med, en hona och två hanar.